Kyrka för hela livet

Vad menar vi med det?

Ordet kyrka kan vara lite förvirrande. Det används både om byggnaden vi samlas i och om själva gemenskapen av människor. Vi är kyrkan och vi går till kyrkan … Sett från övriga samhällets sida är vi också en helt vanlig förening, med styrelse, stadgar, ordnad ekonomi och mer eller mindre aktiva medlemmar.

Vad betyder det då att vara ”kyrka för hela livet”? Det finns flera vinklar på denna käcka slogan (myntad i Equmeniakyrkan, det samfund vi är en del av).

Från vagga till grav

Det kanske mest uppenbara är väl att tänka på en människas tidslinje, ”från vaggan till graven”. Här finns då kyrkans ritualer och verksamheter som samlar olika åldersgrupper. Allt från barnvälsignelse, söndagsskola, scouting och ungdomshäng, till konfirmation, vigslar och begravningar. Och så allt vi för övrigt gör tillsammans genom åren, både i vår gemensamma uppgift att berätta om Jesus för världen och för att bara ha trevligt och utvecklas som människor. 

De som föds in i församlingen och trivs, med människorna och med den världsbild man delar, blir gärna kvar genom livet. För dem blir det en kyrka för hela livet. 

Och för några kan själva lokalen bli som ett extra hem, när inte det egna hemmet räcker till …

Kyrkan som vardagsrum

En av våra medlemmar berättar:

”Kyrkan ska vara som ett hem. Både församlingen och byggnaden. Så har jag känt i Kinna Missionsförsamling sedan jag var liten.

Kyrkan har blivit större under den tiden (i synnerhet byggnaden) men hemkänslan är kvar. Något som verkligen bidrar till det är vårt mysiga kyrktorg utanför kyrksalen, där det är lätt att dröja sig kvar extra länge vid kyrkkaffet eller ”Öppen kyrka”.

Och när vi har församlingsfest blir det som en go’ mix av hemma hos-känsla och måltid inför Guds ansikte när vi sitter vid dukade bord även inne i själva kyrksalen. För den som dessutom har ett extra behov av någonstans att ta vägen kan vår kyrka verkligen vara rätta platsen.”

Alla delar av livet

En annan vinkel kommer från insikten att kyrkan är mer och större än bara en intressegemenskap – som man kan särskilja från det övriga liv man lever. Å ena sidan livet som kristen och medlem i kyrkan, med söndagsgudstjänster och andra aktiviteter. Å andra sidan allt det som finns utanför kyrkans väggar. Intressen och samhällsengagemang och allt smått och stort vi behöver göra för att få tillvaron på jorden att fungera.

Här kommer då ”för hela livet” att betyda att vi är kyrka oavsett var vi är och vad vi gör. Det vi gör på helgen vävs ihop med vardagens sysslor, det vi kanske ser som mer andligt med det mindre andliga. En kyrka för alla delar av livet.

Men för att förstå detta rätt behöver vi ha med ännu en aspekt av vad kyrka är, nämligen hur Gud själv ser på oss.

Guds församling/kyrka = ”Kristi kropp”

Gud har väldigt höga tankar om sin kyrka på jorden. Så svindlande höga att man lätt kan bli både undrande och rent av förtvivlad ibland, över hur långt ifrån hans vision vi många gånger kan vara. Vi är ju ganska vanliga människor, med brister och problem. Och det visar sig i vår gemenskap – vi drar inte alltid jämnt. Ändå kallas vi i Bibeln för ”Kristi kropp”, Jesus egen fysiska närvaro i världen. Hans fötter och händer, som tar honom dit han vill gå och gör det han vill göra. Han själv är huvudet och varje medlem ordagrant en ”med-lem”, som får bidra till kroppen med sina särskilda gåvor och förmågor.

Bilden av en kropp vill förstås lyfta fram vikten av enhet. Det är inte unikt för vårt sammanhang, i det profana kan vi tala om ”samhällskroppen” med ett liknande syfte. Men Jesus går mycket längre än till att bara vilja se respekt och laglydnad bland sina efterföljare. Han vill att vi ska ha en alldeles särskild omsorg om varandra. Samma omsorg som han själv har om oss, och med samma kärlek som drivkraft. Bilden av kroppen lär oss då att liksom hela kroppen mår dåligt när en del av den lider, av sjukdom eller skada, så lider hela kyrkan när inte alla i den mår bra.

Med den bilden som bakgrund är det kanske lättare att inse att vi alltid ”är kyrka”, oavsett var vi är och vad vi engagerar oss i. Den som väl har blivit en del av Kristi kropp är det i lika hög grad på jobbet, på gymmet och i samhällsengagemanget som på söndagsgudstjänsten.